|
 |
 |
Jesper Salén som Felix, Jenny Ulving som Therese och Rebecka Hemse som Sara i Strandvaskaren. Foto : Bengt Wanselius/Colombia Tristar Films |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
 Strandvaskaren – en äkta skräckis
Skräckfilm kanske inte är det första man förknippar svensk film med, men Ondskan-regissören Mikael Håfström har med Strandvaskaren gjort en riktig genrefilm. Den utspelar sig i internatmiljö, där en vålnad går igen. Vi har mött skådespelarna.
Av Fredrik Asplund
Film.nu träffade skådespelarna Rebecka Hemse, Jesper Salén och Jenny Ulving för att prata om filmen. Alla tre verkade ha haft kul på inspelningen och var på ett glatt och pratsamt humör när vi träffade dem.
Hur är stämningen på inspelningsplatsen när man gör en skräckfilm? Blir det lite jobbigt på grund av materialet?
Rebecka: Tvärtom. Ju jobbigare material desto roligare. Jag har till exempel jobbat med sitcom, där var det sjuk kontroll och disciplin hela tiden.
Jesper: Jag håller med. När folk tittar på någon typisk komedi med Jim Carrey eller någon så säger de ofta att ”de hade säkert jättekul när de spelade in det här” men jag tror inte det. Till slut spyr säkert de andra på Jim Carrey.
Var spelades Strandvaskaren in?
Jenny: I Stockholm.
Rebecka: Ja, olika ställen runt om i Stockholm. Själva internatskolan var Bogesunds Slott. Ganska mycket filmades i studio.
Jesper: Ja, mycket studio. Någon gång var vi vid en sjö …och den där gräsmattan… De plockar från så många olika ställen.
Jenny: Interiören till skolan var filmat i studio vid Filmhuset och en del var också filmat i Psykologiska Institutionen vid Stockholms Universitet.
Hände det något särskilt ni kan berätta om under inspelningen?
Jesper: Jag gjorde illa mig…
Rebecka: Jag ropade till och blev jätterädd då.
Jesper: Jag slog upp ansiktet under mitt högra öga precis. Det började blöda och jag fick åka in på akuten och de tejpade. Det var första dagen också, första scenen jag filmade. Jag var rädd att jag skulle få kicken för jag hade inte skrivit på kontraktet ännu. Men de behövde inte sy, och är det bara ett litet ärr kvar och det ser ganska coolt ut.
Rebecka: Vi hade väldigt kul under inspelningen. Jag menar när man dansar disko med ”strandis” så blir det ju bara kul liksom…
Hände det att någon av er hade så kul att ni fick något fnitteranfall någon gång?
Jenny: Nej, jag tror inte det…
Rebecka: Vi är så professionella. Fast den där gången jag var så dålig…
Jenny: Vilken scen då?
Rebecka: När jag säger ”Ring polisen!”. Jag hörde ljudet av min egen röst och bara skrattade hela tiden. Jag såg det som utifrån och det kändes parodiskt. Då fnittrade jag mycket. Men vi hade verkligen skitkul under hela inspelningen. Det var väldigt fysiskt krävande också. Och kallt.
Jenny: Ja, alla blev sjuka. Blött.
Rebecka: Det är roligt när det är fysiskt. Kul att spela när man får lite aktion liksom och inte bara står stilla.
På tal om det fysiska, gjorde ni era egna stunts?
Rebecka: Ja, vi gjorde ganska mycket själva.
Jesper: Det var en gång då jag skulle klättra som någon stuntman fick dra på sig en peruk och klättra istället för mig.
Rebecka: Det är så kul att se det där med stuntmännen, att Sverige har sådan stor teknisk kunskap. Kimmo Rajala var vår stuntkoordinator. Han är en av världens bästa stuntmän. Han lärde oss allting – att hoppa, ramla och så.
Rebecka: Det var det som var så skönt med Micke (Mikael Håfström, regissör), att han ville göra en ren genrefilm. Det är ovanligt i Sverige. Om någon ska göra till exempel en polisfilm så ska det alltid blandas in annat, relationer och så. Här var det så skönt och opretentiöst. Det var därför vi hade så kul tror jag.
Ordet ”strandvaskare”, finns det egentligen?
Jesper: Ja det finns! Det är fornnordiska.
Jag tänkte först att det var en person som står vid vattnet och försöker vaska fram guld bland smågrus eller nåt sånt…
Jenny: [skratt]
Jesper: Ja, det tänkte jag också innan jag fick läsa manus. Men det betyder ”en drunknad mans vålnad”. Man kan tänka sig att det säkert fanns sådana myter ute på landsbygden på den tiden.
Vad har ni för projekt på gång för framtiden?
Jenny: Jag pluggar nu.
Rebecka: Ja, du pluggar ju till projektledare så du har väl massa projekt på gång?
Jenny: Hehe jo… Jag pluggar fram till jul. Men inga skådespelarprojekt på gång som jag vet nu.
Jesper: Jag jobbar som dramalärare på en skola nu. Annars har jag nog inget annat på gång. Det är en riktig utmaning, jag försöker också prata lite om EQ, ”nej till droger” och sådant. Jag har vart fritidsledare innan i två år, och det är också kul, men det känns som jag kan det. Nu har jag precis börjat på högstadiet med en sjätteklass.
Rebecka: Jag håller på lite med Julkalendern. I november börjar jag på Dramaten. En Tjechovpjäs som har premiär i januari–februari.
Vilka är era favoritskräckfilmer?
Jesper: The Shining. Den är bra!
Rebecka: Ja, The Shining. Rosemary’s Baby, Repulsion, gamla Hitchcockfilmer. The Ring, den var läskig. Polanski tycker jag är bra. Fast jag blir rädd för andra typer av filmer också…
Jesper: Dåliga filmer?
Rebecka: Nej, men som Cassavetes Opening Night. Den är som en mardröm för en skådespelare. Bitter Moon, den tycker jag är läskig fast det inte är en skräckfilm. Förresten, vad heter den där filmen med han pappan Sutherland och deras lilla dotter som dött? Jag vet inte vem som gjort den…
Don’t Look Now. Nicolas Roeg regisserade. Den är jättebra!
Rebecka: Ja.
Jespers: Jacob’s Inferno. Det var länge sen jag såg den men jag vill se om den. Jag minns att den var jäkligt bra.
Jenny: Jag har inte så bra koll. Jag ska hem och kolla på massa skräckfilm… Repulsion, The Shining och så.
Jesper: Poltergeist! Jag är fortfarande rädd för bruset på TV:n…
|
| |
|
| |
Publiceringsdatum 2004-10-13
|
|
| |
|
 | | |
Coola katter i sagomix
Mästerkatten Vad gjorde Mästerkatten innan han stövlade in i Shrek? Jo, han var naturligtvis ute på hisnande, fartfyllda äventyr om vilka berättas i denna lilla animerade pärla där både mod, kärlek och vänskap sätts på prov. Läs mer...
|
|
|
| |
|
 | | |
Streep gör sitt livs roll
Järnladyn Margaret Thatcher var benhård och skoningslös som premiärminister. Men i filmen om hennes liv väljer man att fokusera på en mjukare och mer mänsklig sida. Som dramafilm betraktat är det mästerligt, men man känner sig ändå snuvad på den politiska berättelsen. Läs mer...
|
|
|
| |
|
 | | |
Ältande ättlingar på Hawaii
The Descendants “The Descendants” handlar – som titeln antyder – om ättlingar, arv och band mellan generationer. Låter det vagt? Det är det också. Läs mer...
|
|
|
| |
|

|
Nu kan du chatta med oss på redaktionen, om du behöver hjälp med något på sajten eller bara vill fråga en dum fråga. Du ser i rutan ovan om vi är online, klicka på den gröna online-skylten för att starta en chatt. Är vi inte online kan du självklart skicka ett mail till oss.
|
|
| |
|
