Filmmusik är ofta ett rätt ifrågasatt fenomen. Rätt så ofta kan jag också hålla med om att det kanske inte är artisters ljusaste punkter i karriären som exponeras. Men jag måste ändå ta upp filmen ”Into the Wild”, som alla förutom jag verkar dyrka (?), och hur den räddas av Eddie Vedder. Om du inte har kollat in skivan ”Music for the Motion Picture Into the Wild” så gör det. Du lär ju inte ångra dig. Sen om ni råkar vara en gammal Grungenörd som jag så lär din upplevelse inte bli sämre. Låten ”End of the Road” känns verkligen sorgen, sorgen och förvirringen från hela genren Grunge. Helt underbar. Och börja inte jiddra om att den görs bra av filmen. Det är tvärtom, den gör filmen, han gör filmen. Ja det är en bra skiva helt enkelt. Kolla in den på Spotify (det är väl det heta att skriva numer?)

Till saker ska ju läggas att jag inte kan skriva ett sånt här inlägg utan att nämna Belle & Sebastian. Det är kanske aningen ironiskt att jag går från Eddie Vedder till snäll Britpop, men hey. En film som helt och hållet lyfts av de kära Belle är ”Storytelling”, rätt dålig film, oerhörd musik. Kolla in den också vettja, du kommer kanske att bli lika såld som jag.

Se & Hör, inte tidningen, utan bra.