Det känns som om jag skrivit många uppsatser om det här ämnet (läs två) under min universitetstid som börjar ta slut. Jag ska lägga ner när jag blir 30, ungefär. I alla fall:

Animationer var det. Alla verkar ha en åsikt om ”konsten”, antingen hatar man eller så älskar man dem. Vissa tycker att de är barnsliga, andra tycker att de är briljanta. Hur som helst tycker jag de skapar ett underbart forum för mellanting. De skapar en yta för olika åldrar att mötas. Det tycker jag är det bästa med animation.

Att ironi kan få ett barnsligt och oallvarligt format tycker jag är helt underbart. Det blir som svårt att missuppfatta sådan ironi. Det lyfter bort lite av allvaret i konsten, även fast den går att utläsa, och minskar nog missförstånd i ironi med 400 % ungefär. Underbart.

Sen att animation är konst behöver jag knappast orda något om. Det bara är så. Animation är konst, ett hantverk som tar oerhört med kraft. Om ni inte tror mig testa animera! Grymt kul men grymt frustrerande.

Se:

Tim Burton- animationer

Filmer av Richard Linklater