Jag skäms lite för att tackla detta ämne, då jag i all ärlighet inte än har sett ens hälften av de nominerade filmerna i år. Men jag tycker dock att Oscarsgalan är en sådan överdådig, incestuös, "klapp på axeln" tillställning att jag känner mig tvingad att kommentera. Tydligen så vann " The Hurt Locker" sex stycken statyetter, bl.a. för "Bästa Film" och "Bästa regi", något jag inte riktigt kan kommentera då jag inte sett filmen i fråga, men jag tycker ändå att det är befriande att en kvinna lyckas smyga in i denna väldigt patriarkala bransch och hävda sig. Det är sannerligen underligt att det tagit närmare 70 år för en kvinna att vinna bästa regi- statyetten, beror det på att kvinnor, precis som i andra yrken, har svårare att komma och "bli tagna på allvar" i en bransch som osar av cigarrer, testosteron och dyr whiskey. Eller har kvinnorna varit underrepresenterade i just regissörestolen, och är detta ett direkt resultat av branschens tillstånd? Vem vet? Det enda jag vet är jag verkligen ser fram emot att se " The Hurt Locker" och hoppas dels den lever upp till hypen och även att Kathryn Bigelows vinst i förlängningen öppnar upp för fler kvinnor att göra film, men även att Oscarsjuryn äntligen tagit av sig skygglapparna som tidigare gömt 50% av befolkningen.

En film jag dock sett och som också skördade framgångar på galan var James Camerons mastodontfilm Avatar, som knappast kan ha undgått någon med ögon. Filmen vann pris för " Achievement in visual effects", "Achievement in art direction", och "Achievement in cinematography", alltså bara priser för den spektakulära visuella skönheten i filmen, inte för det klyschiga innehållet.  Avatar innehåller dels fantastiska visuella inslag, banbrytande teknologi(som så ofta med James Cameron) och en ganska framträdande kritik både mot USAs imperialistiska utrikespolitik och även skövlingen av Moder Jord och exploateringen av folklslag som lever i harmoni med naturen på ett sätt som vi i väst inte gör längre. Om man bara ser till dessa komponenter, och bortser från det platta skådespeleriet,  den" John Rambo"-inspirerade dialogen och den allmänt stereotypa handligen överlag, så är Avatar, i min mening, en fantastisk film. Jag kommer ihåg att jag satt där i biosalongen, iklädd mina extremt snabba 3D- glasögon och kände mig som ett barn igen, jag tänkte inte ens på handlingen eller ens innehållet, jag blev helt tagen av den häpnadsväckande miljö som visades och jag var nog inte den enda som ,för ett ögonblick där, ville bo i denna magiska värld, i direkt symbios med naturen,i en värld avskalad alla ytligheter. Men sen tänkte jag att jag kanske inte vill vara en 3 meter lång smurf med kattögon och jättefötter, och vi har det ganska bra här på jorden.

Men filmen är sannerligen en visuell explosion och man lämnar biografen med tusen intryck och tankar, inga som rör handlingen, utan snarare känslan av att vi nyss sett filmens framtid.

Ur svensk synpunkt var galan ingen succè, Paul Ottoson vann två statyetter för sitt ljudarbete på " The Hurt Locker", och det är ju verkligen jättekul för honom.  Patrik Eklunds " Istället för Abrakadabra" fick gå hem lottlös, priset för bästa kortfilm gick istället till den dansk/amerikanska filmen " The New Tenants" med Vincent D'Onofrio i en roll. Jag längtar tills en svensk film är däruppe och tampas om de stora priserna, även om jag inser att det är svårt för ett litet land som Sverige att hävda sig. Men jag har hopp, en dag kommer en svensk stå däruppe och tacka Drottning Silvia och köttbullen och vi kan alla känna oss stolta.

Ett stort grattis till Christoph Waltz som tog hem priset för bästa manliga biroll för sin roll som Col. Hans Linda i Tarantinos Inglorious Basterds. Även om jag inte är världens största Tarantino fan, och denna film är sannerligen inget undantag, så är Christoph Waltz en fantastisk skådespelare som verkligen gav liv till filmen, och det ska bli kul att se vad han hittar på nu.