Den för svensk film nya tekniken att låta samma skådespelare spela två huvudroller (som tidigare använts i bland annat “Adaptation”) borde vara en dålig idé med tanke på att de flesta svenska skådespelare inte ens duger att spela en roll bra. Björn Bengtsson (“Rallybrudar”) är helt oväntat den här filmens stora behållning. Han spelar den “otämjda” norrlänningen Hasse och hans pedantiska tvillingbror, stockholmaren Niklas, som får reda på varandras existens i samband med en bouppteckning efter att deras mamma dött.

Björn gör detta på ett briljant sätt. Inte nog med att han övertygar i sina roller, hans dialoger (med sig själv) är briljanta och ofta väldigt underhållande. Allt finns där; timingen, passionen och energin.

Men bortsett från Björns lysande prestation, där även teknikerna som fick ihop det hela förtjänar en stor eloge, är “Bröderna Karlsson” en billig, barnslig och aningen vulgär komedi. “Skämten” bygger i stort sett på nakenhet och sex. Jag hade mycket hellre sett filmen som ett känslosamt drama då jag tycker att materialet är alldeles för bra för en billig komedi av den här sorten.

Hasse och Niklas är övertydliga nidbilder av den extroverta norrlänningen kontra den introverta stockholmaren. Jag tycker att det är föga originellt och närmast förolämpande att bygga en hel film på clashen mellan stad och landsbygd, särskilt då den inte är så stor som man vill göra den till. Dessutom bygger hela handlingen på att Niklas och Hasse inte känner till varandra sedan tidigare, och hur troligt är det att man helt plötsligt, efter över 30 år, får reda på att man har en tvillingbror?

“Bröderna Karlsson” och dess barnsliga humor hör definitivt inte hemma i SFI:s sommarbiosatsning, lika lite som “Sommaren med Göran” gjorde det förra året. Ska svenska filmskapare envisas med att göra filmer med den här barnsliga humorn så bör man åtminstone se till att inte ge dem ekonomiskt stöd.