Kounen byter stil och gör en väldigt klassisk kostymfilm, efter den något ryckigare och testosteronstinna ”99 Francs”. Coco Chanel och Igor Stravinskij skiljer sig också otroligt från ”Coco före Chanel”, som dök upp på de svenska biograferna för några månader sedan. När ”Coco före Chanel” handlar om just Cocos liv innan hon blev den kända modeskapare vi känner henne som, handlar ”Coco och Igor” om en kärleksaffär med en av modets respektive musikens giganter.

Själva gestaltningen av Coco Chanel är diametralt annorlunda. Audrey Tatous rolltolkning är en ung, något naiv, Coco som kanske inte riktigt vet var hon är på väg, men som ändå vet hur hon ska ta sig dit. Anna Mouglalis Coco är en kyligare variant som vet exakt vad hon vill, hur hon ska uppnå det och varför hon vill ha det.

Anna Mouglalis är en av Chanels modeller, vilket syns i hennes gångstil som dock faktiskt är en tillgång och inte en belastning. Hennes ”catwalkiga” gångstil känns väldigt bestämd vilket stämmer bra in på karaktären. Detsamma gäller Mouglais mörka stämma och livfulla blick. Dessvärre är herr Stravinsky en något plattare karaktär. Mads Mikkelsen är ingen dålig skådespelare, men han spelar ofta liknande karaktärer och gör det på samma sätt gång på gång, vilket gör att hans prestation egentligen bestäms av hur välskriven hans roll är.

Mycket av behållningen i ”Coco Chanel & Igor Stravinsky” ligger i (de mer eller mindre autentiska) scenografierna från Chanels hem. Denna miljö spelar kanske en större roll på familjen Stravinsky än vad Chanel själv gör. Och som vanligt tycker jag det är intressant med filmer där rummet används som en egen karaktär, som i ”The Shining” eller ”Repulsion” för att nämna två exempel.