Thomas Craven (Mel Gibson) har nyss hämtat sin dotter Emma (Bojana Novakovic) på tågstationen. Kort därefter skjuts hon brutalt till döds. Under mordutredningen upptäcker Thomas sin dotters hemliga dubbelliv och en mörkläggningsaffär på regeringsnivå.

Thomas tvingas hålla tillbaka sorgen för att kunna fortsätta jakten på mördarna, men samtidigt lyser hans inre sorg vid flera tillfällen igenom och gråten ligger alltid nära till hands. Mel Gibson är perfekt för rollen som den mogne bostonpolisen – inte överdrivet temperamentsfull á la Martin Riggs utan bara outtröttligt hämndlysten. Här är en skådespelare som är klok nog att inte spela samma roll som han gjorde för 20 år sedan och som han idag inte skulle passa för. Istället blir det en fullträff när Gibson får använda sitt erfarna anlete till något som gör hans kvaliteter rättvisa.

Filmens främsta styrka ligger i dess många bottnar, dels i utredningen av det skumma företaget Northmoor men framförallt i fader/dotter-relationen. Thomas utforskning av sin dotters liv, som han inte har så bra koll på, och hemligheterna bakom hennes före detta arbetsgivare vecklas långsamt ut. I varje scen får vi reda på en ny detalj som vi sedan kan pussla ihop till en helhet, lagom till det att Thomas själv lyckas ta reda på hela sanningen. Utredningen blir alltmer intensiv av att Thomas starka hämndbegär växer för varje ny detalj han får reda på, något som gör att vi känner ett starkt patos till honom.

Ljussättningen är stämningsfull och spelar en stark roll i att bidra till filmens återhållsamma ton. Det är lågmält, gällande såväl ljuset som musiken (eller snarare dess frånvaro), spänningsfyllt och rått. Våldsscenernas råhet lyckas hålla sig på rätt sida i balansgången mellan brutalitet och sliskighet.

“Edge of Darkness” strålar av professionalism rakt igenom; från manusförfattaren William Monahan (“The Departed") till den intellektuella och karismatiske “undanröjaren” Jedburgh (briljant spelad av Ray Winstone). “Edge of Darkness” är, som ni förstår, mycket mer än en comebackande Mel Gibson.