Filmen börjar lovande. Under förtexterna får vi all information om denna historia vi behöver, och man får förhoppningar om att regissören, tillika manusförfattaren, Marc Lawrence faktiskt förstått att en romantisk komedi tjänar på lite fart och fläkt. Men denna förhoppning dör när filmens första bild fyller den vita duken och Lawrence missar ett uppenbart tillfälle för ett roligt skämt.

Sedan fortsätter filmen i samma stil. Det är uppenbart att man inte lade särskilt mycket tid på att förfina detta manus, som en gång i tiden hade potential att bli något riktigt bra. När det nyligen skilda paret Paul (Hugh Grant) och Meryl (Sarah Jessica Parker) Morgan bevittnat mordet som gör att de av säkerhetsskäl måste förflyttas till en liten byhåla i Wyoming, fastnar denna film i skämt om kulturkrockar som gemene man tröttnade på när hon/han lämnade BB.

Woody Allen lyckades med konststycket att göra roliga sekvenser med en New Yorker som går bananas i en skog i “Hollywood Ending”. Tyvärr är inte Lawrence en författare i samma kaliber som Allen. Och ingen av filmens skådespelare kan leverera repliker om människoätande älgar som Allen.

Hugh Grant spelar den enda roll han kan och han gör det okej. Sarah Jessica Parker gör samma sak, fast mindre bra. Detta tror jag dock beror på att Lawrence inte är lika känslig när det kommer till att regissera kvinnor. Parker tillåts skrika och vifta frenetiskt med händerna för att hon inte får ringa och kolla hur det går för hennes bolag. Och plötsligt hoppas man att mördaren ska hitta det gömda paret för att – som man säger – göra historien kort(are).

Jag nämnde väl att Parker och Grant är nyskilda? Jag låter er spekulera i huruvida de hittar tillbaka till varandra innan de ljuva eftertexterna avslutar detta tragiska misslyckande.