De tre syskonen – Violet, Klaus och Sunny – blir föräldralösa när deras hus brinner ner. Bankmannen Mr. Poe tar som sin uppgift att placera dem hos en lämplig vårdnadshavare. Till saken hör att deras föräldrar var mycket rika, och barnen innehar nu en stor förmögenhet.

Barnen hamnar hos Greve Olaf (Jim Carrey), en mycket excentrisk sådan, som lever i ett riktigt spökslott. Han visar ganska kvickt vad han är ute efter – pengarna och knappast barnens bästa. Tvärtom försöker han göra sig av med dem. Syskonen undkommer dock sitt öde på en hårsmån och Greve Olaf. Mr. Poe placerar dem i ett nytt hem, hos vetenskapsmannen och farbrodern Monty. Han är en gemytlig man med stor passion för ormar.

Greve Olaf har dock inte gett upp kampen om barnen (och pengarna) och dyker upp hos Monty. Han lyckas undanröja honom och barnen står åter utan hem och styvförälder. Resan fortsätter och de råkar ut för nya på olika sätt extrema individer. Hela tiden är Olaf dem hack i häl.

Rollen som Olaf är naturligtvis specialanpassad för Jim Carrey, för att han ska kunna åbäka sig i god gammal stil. Han gör det med stil, dock utan den där extra lilla gnistan. Kanske ger den här filmens manus honom inte tillräckligt många scener att riktigt släppa loss i. Lemony Snickets är ändå klart sevärd för den yngre publiken, och det finns några ögonblick som både är riktigt skrämmande och kul. Återkommande i en del Carrey-filmer är svenskskämten, och ett par sådana hinner även Greve Olaf med. Dessutom har han ju ett något svenskklingande namn...