Det ligger lite i modet att göra film i Tokyo dessa dagar. Till skillnad från den väldigt romantiska bilden av staden som vi bjuds på i en film som ”Lost in Translation” är Coixets Tokyo en kall plats fylld med ensamma människor och ljudvågor som skjuts mellan höghusen.

Dessa ljudvågor fångas upp av filmens berättare, en ljudtekniker som spelar in diverse ljud till filminspelningar och dylikt. En ljudkälla som särskilt fångar hans intresse är filmens protagonist Ryu, en ung kvinna som arbetar på en fiskmarknad, samt dödar folk på beställning.

När hon får i uppdrag att mörda David, en spansk vinförsäljare, faller hennes värld samman. Istället för att kallblodigt döda David, inleder hon en romans med honom.

Det är här filmen blir särskilt intressant. Spanjoren har nyligen mist sin flickvän och är uppriktig om att han bara är med Ryu för att hon påminner om flickvännen, vilket hon också accepterar. Något som spetsar till denna sexhistoria ytterligare är att det enda sex som vi får se i filmen är det oralsex som David utför på Ryu.

I vanliga fall brukar kvinnans sexualitet, på bekostnad av mannens, marginaliseras. Men här är det kvinnan som ska tillfredsställas, inte mannen.

Det är kanske det som fångade mitt intresse för denna film. Det är visserligen inte lika rörande som i Isabel Coixets ”The Private Life of Words” eller ”My Life Without Me”, men stundtals ser vi samma fina karaktärsporträtt i Ryu och David som vi kan se när Coixet och skådespelarskan Sarah Polley gör film tillsammans.