“Sebbe” är ett socialrealistiskt drama om fattigdom, misär, alkoholism och mobbing. Som Ken Loach fast på svenska. Den tystlåtne Sebbe lever ett hårt liv. På skolan är han favorithackkycklingen och därhemma finns ingen tröst att få. Mamman växlar mellan att hata och älska sin son.

Eva Melander är strålande som Eva, Sebbes mamma. Hon balanserar skickligt mellan depression, ilska och glädje. Sebastian Hiort af Ornäs debuterar som skådespelare i rollen som Sebbe och det är imponerande. Valet att välja oetablerade skådespelare är smart. Det passar till filmens känsla och realistiska framtoning.

“Sebbe” känns mer brittisk än svensk med sin Ken Loach-aktiga stil. De skitiga, karga och fattiga miljöerna gör också sitt. “Sebbe” håller internationell klass. På Berlins filmfestival tävlar den inom sektionen 14plus. Att den norpar åt sig ett och annat pris är inte omöjligt för det här är kompetent, välgenomtänkt och drabbande utan att någonsin bli för översvallande, överdrivet eller påtvingat dramatiskt.

All cred till Babak Najafi som här ger oss en av festivalens riktiga toppar.

Fotnot: Filmens regissör Babak Najafi tog hem priset “Bästa debutfilm” i Berlin för “Sebbe”. Denna recension publicerades inför festivalen.