Efter att ha startat den nya franska skräckfilmsvågen i Frankrike med filmen ”High Tension” flyttade Alexandre Aja till Hollywood där han fick chansen att förnya Wes Cravens gamla kultklassiker ”The Hills Have Eyes”. Craven producerade och Aja levererade. Resultatet: en remake som ligger där och blöder jämte snarlika ytterligheter som Zack Snyders ”Dawn of the Dead” och Gore Verbinskis ”The Ring”.

Ajas senaste film ”Mirrors” är också den en slags remake, även om Aja bestämt hävdar motsatsen då ämnet kommer upp.

- Efter ”The Hills Have Eyes”, som ju var en ”riktig” remake, visade Fox oss manuset som den koreanska filmen ”Into the Mirror” baserats på men jag tyckte inte om det. Jag gillade varken storyn eller karaktärerna. Vad jag däremot tyckte om var speglarna och att gestalta dem som någonting mer än bara objekt, som fönster eller dörrar in till andra dimensioner. Så vi skrev om storyn, gjorde en helt ny film som inte liknar originalet överhuvudtaget, om man bortser från speglarna.

Till skillnad från Ajas övriga produktion så bygger ”Mirrors” mer på illusioner och tanken om en övernaturlig ondska än på realism och grymt våld. Vi bjuds in till en värld liknande den i filmer som ”The Shining” och ”A Nightmare on Elm Street”. Alltså ett obehag bortom knäckta fontaneller och stympade kroppsdelar. Trots detta så innefattar även ”Mirrors” ett par scener som ligger högt upp på gore-galore skalan.

- Jag har alltid älskat filmer som utforskat den övernaturliga sidan av skräckgenren och dessa var alltid våldsamma. De var alltså inte bara övernaturliga utan även extremt grafiska. Jag tycker om den typen av explosivt våld som dessa filmer bjuder på, våldet som attackerar när du minst anar det. Och, tro mig, ”Mirrors” skulle inte vara skrämmande alls om man trimmade bort dessa scener.

2003 var året då fransk skräck reste sig upp och bet ifrån. Alexandre Aja slog igenom i Frankrike med filmen ”Haute Tension”. Kort därefter hyllades den världen över. Fransk skräck blev ett signum och den nya franska vågen blev ett unikum att lita på. Filmer som ”À l’intérieur” och ”Frontière (s)” hade kanske aldrig gjorts om det inte varit för Ajas hänsynslösa grymheter.

- När vi gjorde ”High Tension” så hade vi inte en tanke på att den skulle öppna upp för en helt ny generation franska skräckmästare men faktum är att det är precis vad som hände. Skräckfilm existerade inte i Frankrike före ”High Tension”. Både Spanien och Italien har presterat mycket bra inom denna genre tidigare men Frankrike har alltid stått utanför, tills nu då.

Även om man kanske skulle kunna hävda att Jean Rollin hållit flaggan i topp sedan 50-talet så har han en poäng i att skräckfilmen radikalt ändrat uttryck efter det att ”High Tension” premierade. Vad som serveras idag ingår inte i någon förutbestämd meny utan enbart som maffig huvudrätt utan vare sig charmigt bordssällskap eller förlösande komik. Det är innovativt, våldsamt och, ärligt talat, rätt chockerande. Synd bara att Alexandre Aja själv inte verkar ha något intresse av att fortsätta arbeta i Frankrike. Nu är det istället drömfabriken för hela slanten som gäller och just nu arbetar han men att uppdatera Joe Dantes ”Piranha” till ”Piranha 3-D”.

- Vi börjar filma nu till våren och det kommer att bli stort och komplicerat då vi arbetar i 3-D. Nya verktyg att leka med.

Bilder från denna artikel

•